Under tolvmånadersperioden oktober 2015 – oktober 2016 ökade priserna på både villor och bostadsrätter med sex procent om vi tittar på hela Sverige, detta enligt statistik från Mäklarstatistik. Det betyder att en villa, som för lite över ett år sedan kostade tre miljoner, idag kostar 180 000 kr mer. Det betyder också att kontantinsatsen har ökat, med 27 000 kr närmare bestämt. En ständigt ökande kontantinsats innebär större utmaningar för unga som vill in på bostadsmarknaden.
Unga måste spara mer och längre
Den som är ung idag och vill kunna få in en fot på bostadsmarknaden måste ha ett ganska rejält startkapital, särskilt om målet är att köpa en bostad i storstäderna eller någon av de andra större arbetsmarknadsregionerna. Det är både bolånetaket och de ökande priserna som sätter käppar i hjulen. Bolånetaket är visserligen ”bara” 15%, men procenttalet adderas ju till köpeskillingen och ju mer den ökar i genomsnitt, desto mer i faktiska kronor och ören måste erläggas i kontantinsats.
Den som inte har ett större startkapital måste börja spara, och ju tidigare sparandet kommer igång, desto bättre är det. De höga bostadspriserna gör nämligen att sparandet måste pågå i lång tid för att det faktiskt ska räcka någonstans. För de flesta är det nämligen inte möjligt att spara större belopp varje månad.
Räkneexempel
För att ha råd med kontantinsatsen på en bostad för 3 miljoner kronor krävs ett sparande på 7500 kr i månaden i fem år eller 3750 kr i månaden i tio år. Det är ganska häftiga belopp och då ska vi samtidigt komma ihåg att tre miljoner kronor är 2016 års snittpris för en bostadsrättsetta i Stockholm.
För att köpa en genomsnittlig villa i Storstockholm krävs en kontantinsats på minst det dubbla eftersom prislappen är på över 6 miljoner. Om vi tänker oss att kontantinsatsen måste vara minst en miljon kronor krävs ett sparande på 16700 kr i månaden i fem år eller 8333 kr i tio år.
Notera här att vi inte har räknat med eventuell avkastning på de sparade pengarna. I exemplen utgår vi också från att prisbilden kommer att se likadan ut på fem respektive tio års sikt, vilket ju är långt ifrån säkert.
En del ledande ekonomer, bland annat Arturo Arques från Swedbank, går faktiskt så långt som att säga att det kan vara helt upp till föräldrarna om barnen ska lyckas få tag på ett eget boende innan 30-årsåldern.